Like the old days.

Tåren i ögat.
Undrar om det någon gång kommer bli som förut.
Du öppnar dig inte längre för mig
och det känns som att du umgås med mig för att du känner dig tvungen.
Vad har gått snett?
Jag ser på dig att du inte mår bra,
men hur ska jag kunna hjälpa när du inte säger något?
Jag vill finnas där för dig, som du gjort för mig.
Snälla släpp in mig innan det blir försent.
Innan vi tappar kontakten helt eller det händer något ännu värre.
Jag älskar dig. Du är min bästa vän.
Kanske jag är egoist, men du är det bästa som har hänt mig.
Jag klarar inte av att vara utan dig.

Låt det bli som förut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0