litenmarija

Pojken gav flickan ett tomt ark och en penna och bad henne skriva ner vad hon såg om deras framtid. Efter en stund frågade pojken flickan om hon var klar. Inte än svarade denna. Pojken blev lycklig, flickan måste ha många planer för deras framtid. Efter ytterligare en stund frågade åter pojken flickan om hon var klar och svaret var samma denna gång med. Pojken blev mycket förväntansfull, det måste vara stora planer flickan har för deras framtid. Ännu en stund gick och pojken frågade en tredje gång om flickan var klar. När han fick samma svar igen hade han inget tålamod kvar och tog pappret ifrån flickan för att läsa. Besvikelsen var stor i pojkens ögon när han insåg att arket fortfarande var tomt. Är det här vad du ser, ingenting alls utropade pojken och en skugga av ilska svepte över ögonen. Är det här vad du ser behöver du inte längre bry dig om vad som en gång var oss. Flickan satt kvar på sin plats, svarade med ett lugn i rösten. Jag kan inte skriva ner vår framtid ensam, ett sådant kapitel bör man vara två om.

Denna skrev jag för ngn månad sen. Typ samma stuk som alla andra, men vem bryr sig?