litenmarija

Känner mig allmänt off. Att försöka vara possitiv hela tiden tar mycker mer på krafterna än att vara negativ. Och dessutom misslyckas jag hela tiden, så nu tänker jag bara vara mig själv i tid och otid.
Allt känns helt upp och ner och visst finns det säkert dom som har det värre. Men jag har ingenting att jämföra med så nu lägger jag av med det mottot. Sådetså!

Magen är fortfarande knas.
Blev som sagt en sväng till akuten inatt. Mini övertalade mig efter att jag ringt och störttjurat i hennes arma förkylda öra. Men väl där på Västerås akutmottagning fick man så klart vänta i miljoner år. Eller ja, två timmar iallafall. Och när man till slut lyckades somna av värk och utmattning så blev man väckt titt som tätt av folk som ville kolla blodtryck och allt vad de kan ha hittat på att sysselsätta sig med.
Fick iallafall träffa farbror doktorn på morgonen. Han lät mig inte ta min morgoncigarett så det resulterade i att han fort låg på minus i mina ögon. Garanterat bättre blev det inte när han drog på sig vinylhandskar och ville känna på tarmen. Öhum, jomenvisst! Jag har fått middag för mindre och jag tror knappt karln presenterade sig.
Sen blev det samma medicincoctail som i Avesta och inte heller denna gång reagerade min mage på detta. Då ville hans kollega fru doktor ta en titt, men inte heller hon kom fram till något.
Så det blev sagt att jag skulle ha tålamod och hoppas att min magvärk släpper och sen var det bara att bege sig hemmåt igen efter ett tolvtimmalångt västeråsbesök. Kuljul!

Tur i oturen dock är att jag är att jag kan jobba imorgon! Annars vet jag en som skulle ha blivit riktigt grinig på mig. Särskillt som jag fick sjukskriva mig i Lördags på grund av magen och akutbesök. Särskillt pepp är jag inte i vanlig ordning. Men ser fram emot Lördagen då han inte är där, utan vi flickor ska få sköta stället själv. Wiiiie! :D

Nu blire iallafall till att nanna kudden. Ska som vanligt upp imorgonbitti igen.
Hadet!

Fick förresten en ganska underlig kommentar på Norbergsjobbet häromdagen. Jag vet inte hur det kom sig, men mitt under en disskusion om något (kan det ha varit bajs som vanligt?) så utbrister ena jobbarkompisen:
"du är lite lik Sanna Bråding, Maria. Vet du det?"
Öhumöhum, va!?