Lördags morgon.
Alla som känner mig, vet att jag inte fungerar på morgonen. Jag är väldivt sällan trevlig just då heller om jag inte får vara ifred. Och att då bli väckt av en full smålänning (vars namn börjar på K) som står och tittar på en och pratar högt med bred dialekt hör inte till favoriterna Absolut inte heller att bli kallad för häxan i hundraen dalmatiner på grund av ens hårfärg, ja låt oss säga att jag inte var imponerad. Och karlnfan går inte!
Bäst för honom att jag får mitt golv sen!
Förstår inte hur man kan läsa mellan raderna och kanske misstolka allt, men i min blogg jag haft för att ventilera det jag känner just nu, kommer jag sluta skriva så om just känslorna. Mest för att inte såra andra! Ord i skriven form är alldeles för lätt att vända och vrida på och få till något annat än vad det var menat. Och då man inte är med när någon annan läser, så blir det svårt att förklara och kanske tillochmed försvara.
Sista jag nog kommer att skriva om detta är:
Klart jag är lite ledsen, inget snack om det! Annars vore de konstigt! Men då jag inte kan ge dig det utan att återigen sätta mig själv i andra hand just nu, så måste jag ta det som det är! Klart som fasen att jag förstår att du är ledsen. Men jag kan inte motverka det nu och kanske aldrig.
I text, varken i skriven form eller i tal kan jag inte beskriva alls vad jag känner och tycker. Det blir bara fel.
Så lyckönskar dig än en gång och hoppas att det tas som det är.
Förlåt!
-Mia, vet du något p-piller så man kan nyktra till?
Bäst för honom att jag får mitt golv sen!
Förstår inte hur man kan läsa mellan raderna och kanske misstolka allt, men i min blogg jag haft för att ventilera det jag känner just nu, kommer jag sluta skriva så om just känslorna. Mest för att inte såra andra! Ord i skriven form är alldeles för lätt att vända och vrida på och få till något annat än vad det var menat. Och då man inte är med när någon annan läser, så blir det svårt att förklara och kanske tillochmed försvara.
Sista jag nog kommer att skriva om detta är:
Klart jag är lite ledsen, inget snack om det! Annars vore de konstigt! Men då jag inte kan ge dig det utan att återigen sätta mig själv i andra hand just nu, så måste jag ta det som det är! Klart som fasen att jag förstår att du är ledsen. Men jag kan inte motverka det nu och kanske aldrig.
I text, varken i skriven form eller i tal kan jag inte beskriva alls vad jag känner och tycker. Det blir bara fel.
Så lyckönskar dig än en gång och hoppas att det tas som det är.
Förlåt!
-Mia, vet du något p-piller så man kan nyktra till?
Kommentarer
Trackback
