litenmarija

Detta angår egentligen ingen annan än mig, men då jag vet att det finns skvallerlystna människor som följer min blogg och då jag inte vet om han fortfarande läser tänkte jag dra detta lite fort.

I slutet av januari/ början av februari gjorde jag slut med min av&på pojkvän sen sex år tillbaka. Mina känslor var fortfarande starka men jag kände att vi inte hade någonting att ge varandra utan att vi helt enkelt enbart skadade varandra.
Ungefär i samma veva träffade jag K, en helt underbart snäll kille som var något fruktansvärt snäll och som förstod mig. Jag trivdes jättebra i hans sällskap och tack vare honom växte jag en hel del och började hittade sakta men säkert tillbaka till mig själv, den riktiga Maria. Dock blev hans känslor starkare för mig än mina för honom och vi bröt våran kontakt för ungefär en månad sen. Jag ville bli förälskad i honom, men mina känslor kan jag tyvärr inte styra över, utan det var nog mer väskap från mitt håll. 
Även denna gång träffade jag en annan karl i samma veva.  M - också han en helt underbar människa! Och just nu håller vi på att lära känna varandra, han verkar förstå mina snedvridna snyner på allt och acceptera mina negativa sidor. Och jag trivs något fruktansvärt!
Vad det blir av det hela vet jag inte nu!
Och som sagt anser jag att det inte angår någon annan än mig, men ska det skvallras kan det lika gärna vara lite sanning i det hela iallafall.
Så nu vet ni. Kommentera gärna om det blir någon mer fundering, så ska vi se om jag kan&vill svara på detta.