Svammel i vanlig ordning.
Oj vad trött min kropp måste ha varit efter den senaste veckan. Kom hem runt sju efter jobbet igår och innan åtta låg jag vackert och sov i soffan. Måste ha vaknat till i natt för linserma var utplockade och jag låg i sängen, men något minne av detta har jag inte.
Helgen som har gått har varit mycket trevlig. Med undantag för Lördagförmiddag på jobbet. Kom dit och fick veta att min chef hade fått en mindre hjärtinfarkt(?) och låg på sjukan. Så hans son med två kamrater var där i hans ställe och även hans fru kom in och jobbade några timmar. Där kan man snacka om katastrofområde, sju människor i ett sådant litet café, där bara två och en halv vet vad dom sysslar med! Men vi tog oss igenom dagen med lite stress, försenad mat, bråk och hotelser om uppsägning.
Men låt mig bara påpeka att jag var den enda svensken där. Så fort dom inte pratade med mig var det turkiska som flödade fritt över mitt huvud. Allt jag kunde göra var att försöka uppsnappa om mitt namn nämndes och sen komcentrera mig på mitt jobb. Mindre roligt!
Kvällen spenderades iallafall först hos syster, där en mindre fest för fyra blev en fest för sjutton, sen ut på Kingan. Men jag fick hemlängtan till Norberg vid ett tiden och drog och käkade på myntan och kramades med folk. Efter en natt med både mysigt och knepigt inslag kröp jag in genom dörren hemma vid halvsju på morgonen.
Var docklite halvjobbigt att vara på jobbet på eftermiddagen.
Nu försöker jag hitta motivationen till att göra mig i ordning, känns inte som om jag vill gå ut med gårdagens smink utkletat över halva ansiktet. Dagens plan är att ta mig till Västerås med Mini och fönstershoppa och ventilera ut lite om vad som hänt i veckan. Blir nog även att gå till Panduro för att kika vad dom har i "göraegetsmyckes" väg, då jag behöver något att pyssla med här hemma. Det är bra terapi och Jonas slipper klaga på att frysen blir full eller att jag ger bort allt jag bakar. ^^
Helgen som har gått har varit mycket trevlig. Med undantag för Lördagförmiddag på jobbet. Kom dit och fick veta att min chef hade fått en mindre hjärtinfarkt(?) och låg på sjukan. Så hans son med två kamrater var där i hans ställe och även hans fru kom in och jobbade några timmar. Där kan man snacka om katastrofområde, sju människor i ett sådant litet café, där bara två och en halv vet vad dom sysslar med! Men vi tog oss igenom dagen med lite stress, försenad mat, bråk och hotelser om uppsägning.
Men låt mig bara påpeka att jag var den enda svensken där. Så fort dom inte pratade med mig var det turkiska som flödade fritt över mitt huvud. Allt jag kunde göra var att försöka uppsnappa om mitt namn nämndes och sen komcentrera mig på mitt jobb. Mindre roligt!
Kvällen spenderades iallafall först hos syster, där en mindre fest för fyra blev en fest för sjutton, sen ut på Kingan. Men jag fick hemlängtan till Norberg vid ett tiden och drog och käkade på myntan och kramades med folk. Efter en natt med både mysigt och knepigt inslag kröp jag in genom dörren hemma vid halvsju på morgonen.
Var docklite halvjobbigt att vara på jobbet på eftermiddagen.
Nu försöker jag hitta motivationen till att göra mig i ordning, känns inte som om jag vill gå ut med gårdagens smink utkletat över halva ansiktet. Dagens plan är att ta mig till Västerås med Mini och fönstershoppa och ventilera ut lite om vad som hänt i veckan. Blir nog även att gå till Panduro för att kika vad dom har i "göraegetsmyckes" väg, då jag behöver något att pyssla med här hemma. Det är bra terapi och Jonas slipper klaga på att frysen blir full eller att jag ger bort allt jag bakar. ^^
Kommentarer
Trackback
