litenmarija

Oho, nerver utav stål, jo men visst! Lyckades antagligen skrämma slag på brevbäraren nyss. Stod i hallen och pulade med min lugg (som förövrigt nästan ville som jag, för en gång skull) i godan ro, då det plötsligt skramlar i brevinkastet och ner trillar ett kuvert. Överraskad som jag blev flög jag en meter och skrek för fulla muggar (dom som känner mig, känner igen sig). Det hördes en lika överraskad flämtning utanför dörren och sen glipades brevinkastet lite till, som för att se om han verkligen hört rätt. Sen gick (sprang) människan ner för trappen.
Så om min syster numera inte får någon mer post hit, beror det på mig.

Var tog tiden vägen förresten? Har tagit allt i min egna takt nu på morgonen för att inte stressa upp mig själv. Men likförbannat kommer jag få springa benen av mig till citygallerian. För jag hittar ungefär lika bra i avesta som en get hittar i ett hönshus, iallafall när det gäller dom smarta gångvägarna. Och paniken börjar infinna sig, trots mina försök att spela iskall. Hur många gånger kan en männsika springa på toaletten innom loppet av en halvtimme?

Och idag kommer det bli en lång dag. Blev väckt lite före halvåtta av min syster. Det blir det detta möte nu och sen när jag kommer hem till Norberg väntar jobbet på mig. Tur att det inte är så många timmar det rörs sig om. Men tillräckligt för att bli totalt snurrig i bollen, då det går i ett.

Det som piggar upp mig för tillfället är kramen som väntar på mig, innan hemgång! :)
Nähä, dags att bege sig så springandes minimerar en aning?